Igår kväll fick jag rapport från R om Sockerkringla och Äppelmazarin. Hon skrev att de mumsar gräs för fullt och piper så fort hon prasslar med en påse eller öppnar kylskåpet... Så det låter ju som om de lever och är vid god vigör än så länge iaf. ;-) Sockerkringla är ju snart hemma hos sin matte men Äppelmazarin har en längre resa framför sig, hoppas att han kommer att klara sig bra hemma hos S sen också.

Mitt exjobb börjar närma sig sluttampen nu. Jag har inte så mycket kvar att skriva i rapporten men det som är kvar är jobbiga saker. Jag ska analysera mina resultat och i princip vända ut-och-in på varenda liten siffra. Varken lätt eller särskilt roligt, men det måste ju göras. Den 18:e ska jag redovisa arbetet på skolan och någon vecka senare även på företaget (där jag f.ö kommer att sommarjobba så jag finns ju plats då redan). Arbetet ska vara opponenterna och examinatorn tillhanda drygt en vecka innan redovisningen vilket alltså innebär att jag har knappt 2 veckor på mig att slutföra rapporten. Det känns som genomförbart iaf. Och tänk - sen är jag klar i skolan! Inte bara för den här terminen utan för gott! Hjälp vad konstigt det känns... Sen ska jag vara vuxen och skaffa mig ett riktigt jobb och dessutom göra något meningsfullt på det jobbet. Hur ska det gå!? :-p

Idag har Sockerkringla och Äppelmazarin påbörjat resan till sina nya mattar. :-) Snälla R tog med dem hem när hon ändå var i Gävle och på lördag får de följa med henne till Brändåsen. Sockerkringlas matte L ska själv på den utställningen så Sockekringla får följa med henne hem efteråt. Äppelmazarin däremot får mellanlanda hos S och sedan åka med henne till Älvängen helgen därpå där han blir upphämtad av sin matte. Det känns lite oroligt i magen att behöva skicka iväg en så liten bebis på en så lång resa men det hade nog varit svårt att lösa transporten på något smidigare sätt. Nu får vi bara hoppas på att Äppel är lika tuff utanför hemmets trygga vrå som han har varit här. :-)

Eftersom Leanna blev ensam när hennes dotter flyttade så fick hon ikväll en ny kompis. Lilla Pimpinella fick flytta rätt in i hennes bur och jag trodde väl egentligen inte att det skulle funka utan var beredd på att behöva ha dem på golvet ett tag och kanske t.o.m bada dem båda. Men faktiskt så funkar det riktigt bra! Visst, Pimpinella har fått ett och annat tjuvnyp men verkligen inte så att det är någon fara. Hon har ju en stark pipa den lilla tjejen och låter nog värre än vad det är för när jag lyfte upp henne nyss för att leta efter eventuella sår så kunde jag inte hitta en skråma. Förmodligen markerar Leanna bara lite och då skriker Pimpinella för säkerhets skull. ;-p

Anledningen till att just Pimpinella fick bli Leannas nya kompis är att Pimpinellas gamla burkompisar, mamma Vanilla och kompisen Nellike, ska sättas med hane. För enkelhetens skull kommer jag att sätta dem med samma hane och det blir nog Lucky Me. Han börjar bli lite smal och är ju hyffsat gammal även om han fortfarande är väldigt pigg, rörlig och matglad. Men det här blir kanske ändå hans sista kullar, man vet ju aldrig.

Idag har jag haft en liten fotosession med några av grisarna. Och jag kan bara konstatera att Nellike börjar bli stooor! Hon väger 960 gram nu och borde sättas med hane snart. Problemet är bara att jag inte vet vem hon ska få göra bebisar med. Det är ont om buff/saffronhanar . :-/ Meya är ju lite äldre än Nellike men väger drygt 1 hg mindre så henne är jag inte lika stressad över. Det är konstigt egentligen hur två self buffhonor kan bli så oliak som Nellike och Meya både till utseende och personlighet. :-) Nellike är lugn och sansad, har fin typ men ser kanske lite maskulin ut enligt mig, färgen är okej och hennes ögon är runda och fina. Öronen är verkligen superfina och ligger alldeles tätt emot huvudet.

Meya däremot är överallt samtidigt, pigg till tusen och med en energi som aldrig tar slut. Hon är mörkare i färgen och har väldigt fin underfärg, fint huvud och fina ögon men öronen däremot är korta.

Pimpinella börjar också bli stor! Väger 500 gram nu och har jättehärlig pälskvalitet. Hon kommer att få göra utställningsdebut på SM i juli. :-) På bilden nedan kniper hon tyvärr lite med ögonen.

Idag har jag sökt ett jobb. Har inte stora förhoppningar om att få det men OM jag skulle det så skulle det kännas riktigt kul för det är verkligen ett jobb som jag tror att jag skulle trivas med! Det passar min utbildning perfekt och är som gjort för mig!

Helgen som var hade vi besök av Petris syster som mellanlandade här på väg till Grekland. I lördags var det kanonväder men igår regnade det heeeela dagen så det fick bli en tripp till Lager 157 i Sågmyra för att fördriva tiden. Vi fyndade allihop mer eller mindre och jag köpte ett par sandaler som är jättefina och sköna. :-)

Innan Petris syster kom hade vi besök av min bror och hans sambo i ett par dagar. Så det har varit fullt hus här ett tag kan man säga. :-)

Nu sitter jag och försöker peppa mig själv till en löptur... Det går sådär... Till middag idag blev det sushi så vi har verkligen gått i nyttighetens tecken. Men än en gång får jag nog konstatera att sushi inte är något för mig. Visst, första tuggorna kändes väldigt nyttiga och fräscha men sen... Njae... Och då hade jag ändå bara köpt bitar utan fisk. :-p

Marsvinen har sedan några dagar tillbaka börjat få gräs utifrån och nu börjar givorna blir ganska stora. Det är verkligen speciellt att kunna erbjuda dem grönt utifrån för det är ju otroligt uppskattat! Det finns inget som går upp mot gräs och maskrosor! Katten Daisy tycker också att det är kanon att det serveras gräs igen för då kan hon sno åt sig ett strå eller två.

Följande bild togs alldeles nyss. Som synes delar grisarna med sig systerligt till sin kattkompis. ;-)

Det är mycket nu... Jag jobbar för fullt på mitt exjobb och samtidigt ska SM planeras och helst bli bra också. :-p Vi är en liten tapperskara som arrangerar och det är MASSOR att tänka på! Sen ska vi förstås helst gå med vinst också eller iaf inte gå back... Det vore inte bra för våran redan knapra ekonomi.

På Luneas marsvinssida råder det dock lugn och harmoni. ;-) Igår fick Chokladbiskvi och Äppelmazarin flytta ihop med Kokostopp och det var mycket uppskattat från Kokostopps sida.

Tosca har ju blivit parad av Lucky Me och hon har inte brunstat om vad jag har sett. När hon gick med Nonne så såg jag ju alla omparningar och nu har jag varit extra vaksam och kollat varje dag efter tecken på brunst eller parning men ingenting! Så det verkar som om Lucky Me fick till dte på första försöket med Tosca, gammelgubben... I augusti blir han fem år.

Gizelle går med Nonne sedan några veckor tillbaka och hon blev parad nästan på en gång så nu väntar jag på om hon ska brunsta om eller inte. Om hon inte gör det och alltså är dräktig med Nonne så är det ju väldigt märkligt eftersom Nonne fick till det fyra gånger med Tosca utan resultat!

I torsdags köpte vi ett begagnat Nintendo Wii och sedan dess är vi fast i Super Mario... Så i ärlighetens namn har en det tid gått åt till att spela det också. ;-p Och så har jag faktiskt även tränat två gånger med Wii:et! Active personal training heter träningsspelet och man kan välja en massa olika träningsprogram. Det program som jag har provat hittills är fruktansvärt jobbigt och svetten bara flödar! Helt galet... Tycker ändå att jag har hyffsad kondis efter alla löpturer den senaste tiden men det här träningsprogrammet tog verkligen knäcken på mig! Träningsverk får man också kan jag lova...

Nej, nu ska jag göra iordning mig inför ännu en dag på skolan i exjobbets tecken...

Så här ser det ut så fort jag kommer in i marsvinsrummet... Jag vet inte vad som har hänt men grisarna i bokhylleburen är som besatta av mig! Eller är det av eventuell mat kanske... ;-p

Om Meya inte står på bakbenen för sig själv så använder hon någon annan som stöd för framtassarna för att komma närmare matkällan än konkurrenterna... ;-)

Nu är bebisarna 2,5 v gamla och de växer så det knakar. Lite lustigt är att de alla tre väger nästan exakt på grammet lika mycket nu trots att de vägde olika vid födseln. Igår morse vägde de allihop 203-204 gram.

Chokladbiskvi som ska stanna här och bli Kokostopps kompis har fruktansvärda öron just nu men jag försöker att tänka bort dem. ;-) De står rakt upp som musöron och det går inte ens att massera ner dem inför fotografering... Men, men, det gör förstås ingenting, han är ju vansinnigt söt och läcker i övrigt. :-)

Här kommer några nytagna bilder på lillkillen, tänkte om någon är intresserad av hans färg.